Så där ja, där satt den! Alla uppgifter är avklarade, koden är städad och snygg, unit-testerna lyser grönt och sajten finns ute i molnet. Det känns fint, så när som på en sak. Det är en grej som inte fick plats i det här projektet. Eller jag menar, det var egentligen en människa som fattades i laget. Vi som systemutvecklare har sedan tidigt i projektet nämligen slutat att vara människor. Vi är robotar, som inte förstår mänskligt beteende. Vi tror att fraser som "felaktigt lösen" och "editera" är något som människan använder i sin vardagliga kommunikation.
Vårt mål i projektet har varit att bli klara med våra uppgifter och leverera något som fungerar. En människa vill ha något som är enkelt att använda. Vad kan vi göra? Vi behöver ett blandat lag, vi behöver testare och folk som skriver användarmanualer. Som ifrågasätter och påminner oss om att vi faktiskt bygger saker för människor, inte robotar.
Utan testare kommer vi att stå där och hoppa bakom personen, som stirrar på sin skärm och slumpmässigt tycks skicka muspekaren fram och tillbaka på helt fel ställen. Våra armar måste hållas tillbaka för att inte vifta och visa: "Där, där, där! MEN KLICKA DÅ. Snälla, klicka på länken 'verifiera dina användarinställningar'".
Åh nej, vi har misslyckats. Människan förstår inte vårt GUI (webbsida på människospråk). I ett svep blir den så tvärsäkre Terminatorn nu förbytt till den deppige roboten Marvin från böckerna om Liftarens guide till galaxen. Nu är det försent, produkten är i drift och kundservice tar emot samtal efter samtal från människor som behöver hjälp med produkten.
Jag tror att vi behöver team som består av olika typer (robotar och människor), som pratar med varandra varje dag och tillsammans kommer fram till bra lösningar. Tvärfunktionella team är en riktigt bra grej.
I'll be back!
No comments:
Post a Comment